Då är vi i dalarna.. Känslorna svajar.. Jobbigt o underbart på samma gång.. Men så känslig jag är.. Mycket tårar har de blivit o fler lär det bli.. Jag är enkänslomänniska o kkommer alltid att vara det..
Känner att jag kommit ifrån alla.. Vänner familj.. Gör så ont i mig . Klart familjen har man ju alltid, men mina underbara vänner? Är dom så underbara som jag trodde? Eller har jag bara inbillat mig? Jag vet själv inte svaret på den frågan..
Kärlek o respekt!